Jag har alltid panik när vi ska till sjukhuset. Eller kanske ska kalla det panikångest.
Jag hade inte det första två gångerna jag skulle iväg, då va jag lugn.
Sen märkte jag hur sjukresor/färdtjänst funkar. Dom har noll koll på service. Dom har flera gånger haft sönder vagnen, så det e lite tur att jag inte lagt måånga tusen på en vagn.
Jag har även åkt iväg med enkelvagn, men det e dom för stora för nu.
Vi har fått stå i porten nån timme sammanlagt. Det e inte ofta jag kommit iväg på en gång inte.
Jag har skriktit åt telefonisterna, för dom e inkompitenta skithögar nästan hela bunten. Deras system är på dagisnivå mm.
Igår beställde jag tacin som skulle komma idag. Det kom en taxi i tid. Vagnen kommer ju in, å ena hårdliften, men jag har två hårdliftar.
När kag ringde för ny taxi så va dom tvungen att vänta tills 20min hade gått innan dom kunde beställa en ny. När jag sen ringer o kollar var taxin e så säger telefonisten att den e påväg, när jag vill veta VART den e så kopplar hon mig direkt till taxibolaget...
Då har bilen bommat. Men taxibolaget ringde direkt till en chaufför med caddy, så det tog typ 10min innan han kom. Ja, det blev 40 min vid porten igen. Vet inte hur många resor vi gjort än, men frikort har vi nu iallafall.
Å bara 3 resor har vi väntat sammanlagt 120minbför att få rätt taxi, 40mun per gång, bara förcatt systemet e kasst....!!!!!!!!
Nu e klockan 9:01. Sköterskan skulle vi ha träffat 8:45. Vi har ca 10min kvar i bilen.
Sköterskan ringde upp nu o dubbelkollade hur långt vi hunnit. Hon hoppas att vi hinner med båda. Så vi får se.
Jag e helt slut i kroppen av all stress. Längtar ju inte precis till måndag inte. Då e det ett läkarbesök i Solna på fm, å em i Huddinge. Å vi måste förluta oss på taxin.......!!!!
Suck
fredag 17 februari 2012
tisdag 7 februari 2012
Senaste tidens händelser
För utomstående så e tjejerna små. Men i mina ögon börjar iallafall min stora klump bli en lite tjockis ;). Senaste 2.5 veckan har dom råkat ut för rino viruset (förkylningsvirus) o råta viruset (maginfluensa).
Så vi har åkt in o ut från sjukhuset, O just nu har vi hemsjukvård, för lillan vägrar att äta hela målen. Typ ett helt mål var 2-3dag. Å dom äter 6ggr/dag.... Så det e jobbigt. Dom har hunnit bli 6m 1v. Väger ca 3800g o 4400g, ska väga imorron bitti...
Det har hänt en del den senaste tiden som gjort att jag inte bloggat ngt.
Nu bor jag o tjejerna själva i lägenheten. Det känns skönt, det va inte den bästa stämmningen hemma på sista tiden. Har inte varit nå bråk eller så. Bara en jobbig tystnad mellan mig o exet.
Jag har stört mig på att han spelar sitt x-box live för jämnan, kollar på tv o sitter vid datan.
Enligt honom har han bara haft tre nöjen utöver det. Kryssning med spelpolarna, satt på pub 21-typ 03 (kom hem vid 4 tiden), å det va på julafton... Sista va utgång när han hade barnen sista veckan, dom va hos sin mamma över natten, tror han räknar den gången.
Det han varit irriterad på mig verkar vara att han inte fick sova i samma säng, men lite svårt att sova två vuxna å två små i en 120säng (speciellt spädbarn). Å med tanke på att tjejerna kräktes hela tiden å satt i halsen så vågade jag inte låta dom sova i egen säng.
Den hjälp jag fick va matningen (om jag hade gjort iordning maten), han passade även tjejerna när jag gick till affären eller andra snabba ärenden. Men gick inte att vara iväg på nå längre sträckor pga blöjbyten o matning... Jag har varit ute typ två gånger när han passat tjejerna, å det e inget jag är otacksam mot.
Även om han inte e pappa till tjejerna så va han med när magen växte, han va med på förlossningen osv. Men jag kände mig övergiven när jag va på sjukhuset. Det va jobbigt. Jag sov där varenda natt, jag e ju mamma, så det e ju inte så konstigt. Men jag hade velat ha mer stöd, nån som kramade om mig mm. Men det va jobbigt för honom med närhet, för då blev han bara sugen på annat...
Han satt uppe o spelade på nätterna, men erbjöd sig aldrig att ta nattmatning så jag kunde sova, gick jag till vardagsrummet o han va vaken så kom han å hjälpte till med ena. Ibland så märkte jag till
och med att han kvickt stängde ner/låtsas sov när jag öppnade dörren.
Det va sånt som gjorde att känslorna svalnade, jag hade velat vara en familj. Inte två familjer under ett tak... Vi hade sagt innan jag hittade lägenheten, att om vi huttade en 3a eller större så skulle vi bo tillsammans, mindre så skulle vi bo separat. Men han hittade inget boende, och eftersom att min 2a e stor så flyttade vi ihop ändå. Jag trodde det kunde bli bra, men det blev det inte. Blev väldigt dyrt, jag trodde att det skulle bli enklare när vi delade på kostnaderna för mat osv.
Den tiden jag uppskattade mest va när barnen va här, visst, vi va fullt hus då. Men det va trångt, fast bättre än tystnaden då man inte vet vad man ska säga till varandra.
När han började jobba natt så va det både skönare men ändå jobbigare. Jag satt uppe på nätterna, passade på att sitta i vardagsrummet då, å på dagarna när han sov så va vi bara i sovrummet eller åkte iväg o fönstershoppade.
Det jobbigaste va när jag tog beslutet att barnen inte fick vara här varannan vecka nu från sista januari. Å han skulle ut senast sista feb.
Jag tror inte att jag kommer få träffa barnen nå mer. Han nämnde ngt om att jag va iskall, att han inte förstog hur jag kunde bryta kontakten m barnen osv. Jag har inte brutit kontakten med barnen. Beslutet att inte låta dom komma varannan vecka va för att få honnom att få tummen ur arslet o hitta nytt boende.
Ville inte att barnen skulle få se när han höll på att deppa ihop.
Men nu har han iallafall flyttat. O jag fick städmani, så jag har fixat o donat hela natten ;). Men nu e det fint. Liiite kvar att göra, men då behöver jag lite hjälp, ska få hjälp av en kompis att bäta ut min tv o en bänk (med skåp o luckor) till vardagsrummet. Köpte en 47" plasma för 700:-. Dock utan högtalare, men det ska jag fixa o plugga in ;)
Så vi har åkt in o ut från sjukhuset, O just nu har vi hemsjukvård, för lillan vägrar att äta hela målen. Typ ett helt mål var 2-3dag. Å dom äter 6ggr/dag.... Så det e jobbigt. Dom har hunnit bli 6m 1v. Väger ca 3800g o 4400g, ska väga imorron bitti...
Det har hänt en del den senaste tiden som gjort att jag inte bloggat ngt.
Nu bor jag o tjejerna själva i lägenheten. Det känns skönt, det va inte den bästa stämmningen hemma på sista tiden. Har inte varit nå bråk eller så. Bara en jobbig tystnad mellan mig o exet.
Jag har stört mig på att han spelar sitt x-box live för jämnan, kollar på tv o sitter vid datan.
Enligt honom har han bara haft tre nöjen utöver det. Kryssning med spelpolarna, satt på pub 21-typ 03 (kom hem vid 4 tiden), å det va på julafton... Sista va utgång när han hade barnen sista veckan, dom va hos sin mamma över natten, tror han räknar den gången.
Det han varit irriterad på mig verkar vara att han inte fick sova i samma säng, men lite svårt att sova två vuxna å två små i en 120säng (speciellt spädbarn). Å med tanke på att tjejerna kräktes hela tiden å satt i halsen så vågade jag inte låta dom sova i egen säng.
Den hjälp jag fick va matningen (om jag hade gjort iordning maten), han passade även tjejerna när jag gick till affären eller andra snabba ärenden. Men gick inte att vara iväg på nå längre sträckor pga blöjbyten o matning... Jag har varit ute typ två gånger när han passat tjejerna, å det e inget jag är otacksam mot.
Även om han inte e pappa till tjejerna så va han med när magen växte, han va med på förlossningen osv. Men jag kände mig övergiven när jag va på sjukhuset. Det va jobbigt. Jag sov där varenda natt, jag e ju mamma, så det e ju inte så konstigt. Men jag hade velat ha mer stöd, nån som kramade om mig mm. Men det va jobbigt för honom med närhet, för då blev han bara sugen på annat...
Han satt uppe o spelade på nätterna, men erbjöd sig aldrig att ta nattmatning så jag kunde sova, gick jag till vardagsrummet o han va vaken så kom han å hjälpte till med ena. Ibland så märkte jag till
och med att han kvickt stängde ner/låtsas sov när jag öppnade dörren.
Det va sånt som gjorde att känslorna svalnade, jag hade velat vara en familj. Inte två familjer under ett tak... Vi hade sagt innan jag hittade lägenheten, att om vi huttade en 3a eller större så skulle vi bo tillsammans, mindre så skulle vi bo separat. Men han hittade inget boende, och eftersom att min 2a e stor så flyttade vi ihop ändå. Jag trodde det kunde bli bra, men det blev det inte. Blev väldigt dyrt, jag trodde att det skulle bli enklare när vi delade på kostnaderna för mat osv.
Den tiden jag uppskattade mest va när barnen va här, visst, vi va fullt hus då. Men det va trångt, fast bättre än tystnaden då man inte vet vad man ska säga till varandra.
När han började jobba natt så va det både skönare men ändå jobbigare. Jag satt uppe på nätterna, passade på att sitta i vardagsrummet då, å på dagarna när han sov så va vi bara i sovrummet eller åkte iväg o fönstershoppade.
Det jobbigaste va när jag tog beslutet att barnen inte fick vara här varannan vecka nu från sista januari. Å han skulle ut senast sista feb.
Jag tror inte att jag kommer få träffa barnen nå mer. Han nämnde ngt om att jag va iskall, att han inte förstog hur jag kunde bryta kontakten m barnen osv. Jag har inte brutit kontakten med barnen. Beslutet att inte låta dom komma varannan vecka va för att få honnom att få tummen ur arslet o hitta nytt boende.
Ville inte att barnen skulle få se när han höll på att deppa ihop.
Men nu har han iallafall flyttat. O jag fick städmani, så jag har fixat o donat hela natten ;). Men nu e det fint. Liiite kvar att göra, men då behöver jag lite hjälp, ska få hjälp av en kompis att bäta ut min tv o en bänk (med skåp o luckor) till vardagsrummet. Köpte en 47" plasma för 700:-. Dock utan högtalare, men det ska jag fixa o plugga in ;)
Jaga lägenhet...
I jakt på lägenhet. Än är det inte bråttom, men tiden går. Har 11 månader på mig att hitta ngt.
Det känns ganska lovande ut än sålänge, för jag ligger redan hyffsat till på poängen ;)
Planlösningarna ligger inte i samma ordning som placeringen på intresseanmälan. Översta e den jag hellst vill ha osv ;)...
Skulle jag få tag på en av lägenheterna i det här området så skulle jag bli glad ;). Jag gillar dagiset o skolan i området ;)...
Lite mer familjevänligt, mkt natur, ändå nära till kommunikation... Men fler chanser kommer, så jag får se om jag lyckas fånga nån av lägenheterna, behöver ju bara en.... :)
Det känns ganska lovande ut än sålänge, för jag ligger redan hyffsat till på poängen ;)
Planlösningarna ligger inte i samma ordning som placeringen på intresseanmälan. Översta e den jag hellst vill ha osv ;)...
Skulle jag få tag på en av lägenheterna i det här området så skulle jag bli glad ;). Jag gillar dagiset o skolan i området ;)...
Lite mer familjevänligt, mkt natur, ändå nära till kommunikation... Men fler chanser kommer, så jag får se om jag lyckas fånga nån av lägenheterna, behöver ju bara en.... :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)